Om du tycker om att dansa….vad beror det på egentligen? Vad gör dansen med dig? I den här krönikan ger Tony Irving oss sina ”varför” – och det handlar om allt ifrån tröst, läkning och en väg till känslomässig klarhet till glädje, lekfullhet och bättre fysik. När Du har läst Tonys´ krönika – dela gärna med dig, i våra kommentarsflöden, om Ditt ”varför”.
Tony Irving: Jag dansar för att det är där jag hittar min frihet, min röst och en djup känsla av glädje som jag inte riktigt kan fånga på något annat sätt i mitt liv. För mig är dans inte bara rörelse; det är ett uttryck för mina innersta känslor, tankar och historier som ord inte fullt ut kan förmedla.
När jag dansar blir min kropp en kanal för min själs språk, och målar mina personliga upplevelser och perspektiv i luften omkring mig. Jag dansar för att koppla samman—både med mig själv och andra. I synkroniseringen av steg, i den delade rytmen och energin, finner jag ett universellt språk som överskrider ord.
Det är genom dans som jag har format några av mina djupaste förbindelser, förstått människor och känslor på en nivå som går utöver verbal kommunikation. Att dansa med andra skapar en känsla av enhet och tillhörighet, och påminner mig om att vi alla, i vår kärna, delar något grundläggande mänskligt.
Dans ger mig glädje—den sortens upprymdhet som bubblar upp från någonstans djupt inom mig och sprider sig genom hela mitt väsen. Det är roligt, det är befriande, och det är ett firande av livet. Genom dans omfamnar jag spontanitet och livets lekfulla sida, låter mig bara vara i ögonblicket, levande och obekymrad.
På en fysisk nivå dansar jag för min hälsa och mitt välbefinnande. Det är mitt valda sätt att motionera, förbättra min styrka, flexibilitet och hjärt-kärlhälsa. Mer än så….det är en övning i fysisk närvaro, som gör mig akut medveten om min kropp, dess rörelser och dess behov.
Denna medvetenhet har lett till en djupare uppskattning av vad min kropp kan göra och ett åtagande att ta hand om den. Dansandet är också en resa av personlig tillväxt. Det skjuter mig ur min komfortzon, utmanar mig att lära mig och förbättras, och lär mig om motståndskraft, disciplin och fokus.
Varje steg, varje rutin är en lektion i uthållighet och passion, som formar mig till en mer självsäker och kapabel individ. Jag dras till dans för dess kulturella och konstnärliga rikedom också. Det är ett sätt att utforska och delta i mänsklighetens stora väv av kreativitet, historia och uttryck. Genom dans ansluter jag mig till olika kulturer, berättelser och traditioner, vilket vidgar min förståelse för världen och dess folk.
Slutligen finner jag i dansen en andlig och känslomässig frigörelse. Det är min form av meditation, ett sätt att släppa på stress och hitta frid mitt i livets kaos. Dansen är min tröst, min läkningsprocess och en väg till känslomässig klarhet. Det är i de tysta ögonblicken av rörelse som jag ofta hittar de starkaste ekona av min själ.
Kort sagt, jag dansar för att det omfattar vem jag är och vem jag strävar efter att vara. Det är en väsentlig del av min existens, en passion som ÄR nära min kropp, mitt sinne och min ande. Genom dans lever jag mer fullt ut, älskar djupare och omfamnar världen med öppna armar.
Varför dansar du?
/TONY IRVING, KRÖNIKÖR
