Nu reagerar några av landets ledande antimobbnings-profiler på den svåra mobbning som dansbandsmusikern i Blender utsattes för genom hela sin grundskoletid. ”Konsekvenserna av utsatthet kan bli långtgående” konstaterar en expert som försöker hjälpa skolor och arbetsplatser i kampen mot mobbning, kränkningar och diskriminering.
Sedan tiotals år tillbaka står Jörgen Sandström i strålkastarljuset på en mängd scener runt om i Sverige som medlem i dansbandet Blender. Men än idag kommer minnena tillbaka från den tuffa skoltiden. Jörgen utsattes för svår mobbning varenda dag, från förskolan och ända upp till nionde klass.
Två av dem är Frida och Tilda Boisen – författare, poddare och föreläsare som engagerar sig starkt i kampen mot mobbning i skolan samt kampen mot psykisk ohälsa. Frida Boisen är även ambassadör för antimobbningsorganisationen Friends. Även Richard Mårtensson från företaget Human&Heart, som jobbar med att utreda kränkningar i både arbetsliv och skola, reagerar starkt på det som Jörgen utsattes för.
Fick tröst från familjens hund
I artikeln i Dansbandsnytt berättade Jörgen att mobbningen började redan i förskoleåldern.
– Jag blev kallad för öknamn och hade i princip ångest varje dag som jag skulle gå till skolan, under alla år. Jag minns hur jag länge brukade ligga på golvet och krama familjens hund på morgnarna, för att få nån slags tröst, innan det var dags att gå till skolan….
Vid ett tillfälle när Jörgen gick i tredje klass så reagerade skolan och kallade både elever och föräldrar till ett möte. Det var få personer som visste vad det skulle handla om, när läraren tog till orda…
– Vi kom dit och alla föräldrar och barn satt samlade i klassrummet och då sa fröken: ”Vi har en viktig sak som vi ska diskutera – och det är mobbningen av Jörgen”. Och där satt jag. Det här mötet gjorde inte saken bättre. Allt blev bara förvärrat och mobbningen växlade upp ännu mer.
Både psykiska och fysiska kränkningar
Mobbningen kunde fortsätta, år efter år. Det handlade mest om psykisk mobbning men blandades också upp med fysiska kränkningar. Efter tio år av mobbning i skolan så gick Jörgen ut nian. Ett halvår senare började Jörgen på en vårdutbildning. På den skolan fick Jörgen nya vänner.
– Det var vänner som jag började spela musik tillsammans med, och jag kände då att jag nog var värd nånting… Jag hade ju något som de andra inte hade. Jag hade musiken! Det var det som räddade mig, och livet vände…
Även i vuxna år sitter känslan kvar när han tänker tillbaka…
– Ja så är det. Jag är lite blygare och mer tystlåten som vuxen efter allt det som hände…
Frida och Tilda Boisen: ”Vanligt att djupa sår sitter kvar”
Frida och Tilda Boisen reagerar starkt när de hör talas om vad Jörgen utsattes för under hela sin skolgång. Frida och Tilda, som för övrigt är mor och dotter, är författare, poddare och föreläsare tillsammans. De engagerar sig särskilt i kampen mot mobbning och psykisk ohälsa. I en artikel publicerad av företaget Human&Heart säger Tilda att det är fullt förståeligt att Jörgens skolgång påverkar honom än idag:
– Ja tyvärr är det ofta som det blir så. Man är i en väldigt känslig ålder, man är många gånger osäker på sig själv. Och att i den åldern känna sig ensam, otrygg och utsatt…det är klart att det ofta kan sätta spår längre fram i livet. Därför är det så viktigt att man har tidiga insatser från skolan så att man därmed kan undvika så mycket lidande och smärta…
Och Tildas mamma Frida håller med. Förutom att hon är en av landets mest namnkunniga journalister, moderatorer och föreläsare, så är hon även ambassadör för organisationen Friends.
– Det har påverkat hela deras liv, hur de har drabbats av psykisk ohälsa, och vissa berättar om missbruk, självskadebeteende, och en känsla av att man inte tycker att man är värd någonting. Orden som de fick höra som barn finns fortfarande kvar där inombords. Det är så fruktansvärt!
Långt ifrån ensam
När Richard Mårtensson Adin på företaget Human&Heart får höra talas om Jörgens berättelse så knyter det sig i magen på honom. Och det väcker en hel del tankar om vuxenvärldens svek, om en skola som misslyckades och om hur många ”Jörgen” det finns på våra skolor runt om i landet idag…
– Jag tänker att det är så här som verkligheten ser ut i Sverige även idag. Tyvärr är ju skolan en otrygg plats för väldigt många barn och ungdomar och det är så många som har det svårt. Idag har vi dock en bra lagstiftning som inte såg ut på samma sätt när Jörgen gick i skolan. Men även om vi har en bra lagstiftning på plats så är min bild att tillämpningen inte fungerar.
– Skolan måste vara en viktig aktör till att förhindra och motverka mobbning på ett tidigt stadium. Vi behöver bli betydligt bättre på att ta reda på vad som har hänt och sätta in rätt åtgärder, både när det finns konstaterad mobbning men också när de unga upplever sig vara utsatta av mobbning. För bara upplevelsen av utsatthet är i sig en indikator på att det är någonting som inte är bra och redan där har skolan ett ”arbetsmiljöansvar”.
Skolans agerande: ”En risk för eskalation”
Richard Mårtensson Adin är en av upphovspersonerna till den rättssäkra så kallade RUM-metodiken som används flitigt runt om i Sverige när misstankar om exempelvis kränkande särbehandling och diskriminering ska utredas i arbetslivet. Nu jobbar han, tillsammans med advokat Cecilia Malm, med att ta fram en metodik som är speciellt anpassad till skolans värld, för att utreda mobbning och diskriminering i skolan.
Syftet är att skolan ska få ett verktyg – en metodik – för att i de flesta fall själva kunna utreda olika kränkningar i skolan på ett sätt som är både rättssäkert och humant för alla parter, och som är förenligt med den lagstiftning som gäller i både Skollagen och Diskrimineringslagen.
Alla mot en…
När Jörgen gick i skolan hanterades frågor om mobbning på ett annat sätt. Metoden – att kalla till ett stormöte med personal, föräldrar och barn där de skulle ”diskutera mobbningen av Jörgen” – det är något som Richard Mårtensson Adin har svårt att förstå.
– Jag tänker att det säkert hade ett gott syfte, men det är inte ett agerande som jag hade rekommenderat. För det man gör är att man skapar en situation av ”alla mot en”.
Om det här hade varit i nutid – hur borde skolan och vuxenvärlden ha agerat?
– När personal får kännedom om att en elev kan vara utsatt för kränkning, så direkt infaller då en skyldighet för huvudmannen. Och det betyder att man omedelbart ska rapportera till huvudmannen om de uppgifter som man har fått, och därefter så följer en utredningsskyldighet.
– Man ska ta reda på vad som har inträffat och även ta ställning till huruvida det här kan vara kränkande behandling. Och det ska man göra utifrån en objektivt sett korrekt genomförd utredning. Enligt min uppfattning så bör man bedriva den här utredningen enligt de rättsprinciper som gäller i alla andra typer av utredningar i samhället. Man måste alltså säkerställa rättstryggheten, både för den som menar att den är utsatt och för de som pekas ut.
Jörgen berättar hur han än idag är påverkad av det som hände under skoltiden. Tror du att det är vanligt att mobbning i skolan kan påverka oss som vuxna?
– Det finns ett stort vetenskapligt stöd för att om man har varit utsatt för mobbning som barn så kan det också finnas med långt senare i livet. Och när vi har jobbat med utredningar av kränkningar i arbetslivet, så möter vi ofta människor som mår otroligt dåligt en mycket lång tid efter sina upplevelser av kränkningar. Många av de drabbade kommer aldrig tillbaka till sina arbetsplatser igen så för den som är drabbad kan det få långtgående och förödande konsekvenser i livet. Det råder det inga som helst tvivel om.
Läs mer hos Human&Heart: ”Barn och unga har rätt till en trygg skolmiljö. Därför jobbar Human&Heart med en rättssäker utredningsmetodik just för den svenska skolan.”
/NIKLAS LINDH, REPORTER
