Dansbandsnytts krönikör Tony Irving har följt den senaste tidens debatt om så kallade ”Spotifydanser”, och han vänder sig nu direkt till de dansare som kritiserar dansbanden. Han vässar pennan och ryter ifrån: ”Sluta skylla på dansbanden! Felet ligger inte hos dem!”, skriver han. Debatten som har rasat i en mängd Facebooktrådar efter flera publiceringar hos Dansbandsnytt, har både gällt utebliven ersättning till låtskrivare och musiker, samt dansbandens utbud och musikstilar som flera dansare har kritiserat. Det här är Tony Irvings krönika i ärendet:
Det är dags att sätta saker i perspektiv och för vissa dansare och danslärare att få en verklighetskoll. Jag menar inte att vara oförskämd, men efter att ha följt diskussionen kring dessa så kallade Spotify-evenemang, tycker jag att en del av diskussionen är idiotisk.
I det svenska danscommunityt ”märker” vi allt. För varje etikett har vi en avsikt att identifiera attityder och grupper inom vår dansvärld. Socialdans, motionsdans, tävlingsdans, danssport, showdans, konstnärlig dans… Var och en av dessa termer har dans i fokus. Skillnaden mellan dem ligger i det första ordet. Det första ordet beskriver hur vi använder dans och vilken typ av event vi är på.
Vi dansar för att vara sociala, vi dansar för rörelse, vi dansar för att tävla etc.
Oavsett evenemang dansar vi fortfarande pardans.
Vi dansar fortfarande bugg, fox, foxtrot med mera.
Vi har andra termer för att beskriva hur vi dansar: Styrdans, moderndans, mogendans med mera. Jag tycker att dessa termer är ganska förlegade och restriktiva eftersom de inte riktigt representerar vad vi gör och hur vi gör det.
Styrdans representerar en dansmetod som inte längre finns. Ärligt talat, bara tanken på att manipulera en annan dansares kropp som om den vore ett livlöst föremål som jag skulle manövrera runt dansgolvet, får mig att tänka på hur jag flyttar mitt kylskåp i köket.
Att använda termen ”modern” som en metod för att kategorisera dansstilar som utförs av medelålders människor som dansar pardans, leder inte riktigt till en ”modern” bild.
Mogen som term för dans? Den närmaste beskrivningen av något som är moget är att det nästan är förbi sitt ”Bäst före datum”. Inte riktigt en positiv beskrivning av dans. Speciellt om vi vill attrahera nya yngre dansare.
Och så kommer vi till alla termer som används för att beskriva vilken dans vi utför. Bugg, modern bugg, rund bugg, sexstegsbugg, fox, foxtrot, modern fox, svensk fox, fox blandat med massor av olika namn bara för att identifiera ett specifikt företags enskilda varumärke….
När jag började lära mig dansa sa min första lärare alltid att ”musiken gör dansen”. Om du lyssnar på musiken förstår du vilken dans du ska framföra. Det börjar med genren. Är det latin, pop eller kanske storband? Sedan är det tempo och timing.
Den mesta musiken är direkt kopplad till en specifik dansstil. Det hänger ihop med ett kulturellt arv och fler generationer av dansare som har finjusterat utförandet i förhållandet till musiken. Dessa danser är standardiserade och utförs på liknande sätt runt om i världen. Du kommer att lära dig att dansa dem på samma sätt oavsett om du lär dig att dansa dem i Stockholm, Peking, Sydney, London eller New York.
De har tydliga karaktärer som är kopplade till musiken de ska dansas till.
I Sverige har vi ett unikt kulturarv som finns i vår dansbandsmusik. Vi använder termen dansband för att beskriva en grupp på omkring fem musiker och sångare som uppträder på scen och spelar musik som varierar från country till schlager, från 50-talets rock and roll till 80-talssynth. Varje band är unikt. Varje band har sin egen konstnärliga stil och varje band består av de bästa artisterna i sin genre i Sverige idag. De kanske spelar en cover av en låt men de är inte coverband för det.
Som dansare, när vi går ut på dans, känner vi till dansbandet som kommer att spela i förväg. Om du inte gillar deras musik, gå inte på deras event! Om du inte vill dansa till deras musik, gå inte på deras event!
Om jag vill ha en kinesisk meny går jag inte till en italiensk restaurang och förväntar mig att kunna beställa stekt ris med kyckling. Det är samma sak med ett dansevenemang. Du känner till arenan, du känner till bandet och du vet vad som kommer att dansas. Om du inte gillar lokalen, bandet eller den där dansstilen – gå inte! Det är ditt val. Skyll inte på bandet!
Det är samma sak med danslärare. Om du inte använder dansbandsmusik på dina kurser och du skickar ut dina elever till ett dansbandsevenemang, då har du blivit en del av problemet.
Det är samma sak om jag som danslärare skapar en fusion mellan olika danser och lär ut det på mina kurser. Jag blandar bachatan med fox. Spännande, roligt och härligt på kursen. Mina kunder älskar det, och jag kan styra musiken så att jag bara spelar musik som passar till det jag lär ut. Men tyvärr…..när denna hybriddans används på en dansbandsafton kan det jämföras med en köttälskare på en vegansk restaurang.
Dansband har inget arv från den dominikanska republiken. Ljudet och känslan och det kulturella arvet som möjliggjorde utvecklingen av bachata kan inte hittas i de ljud som skapats av dansbandsartisterna. Resultatet är som att försöka få in en fot i en handske.
Våra dansbandsartister måste spela sin musik på sitt sätt. Vi dansare måste dansa till det de spelar och sluta klaga på att banden inte spelar den musik du vill dansa till. Det är en av anledningarna till att du har dessa ”Spotify-danser”. Så att du kan dansa till icke dansbandsmusik.
Det är många av oss som lär ut hur man dansar till dansband. Det är många som älskar dansband och vill jobba och betala för att dansbandskulturen också ska föras vidare in i framtiden.
Med andra ord: Dansa som du vill, men sluta skylla på dansbanden bara för att du har valt att lära dig något som inte dansbandens spelar. Felet ligger inte hos dem!
/TONY IRVING, KRÖNIKÖR
